Typiskt svenskt?

Torsdag e.m:

Skönt att vara hemma, fast det blir kort. Kommer hem, duschar slappar lite. Jätteskönt att bara vara med sig själv lite. Inser att vi inte har någon mat hemma. Vuxen som jag är tar jag saken i egna händer och bestämmer mig för att ta bussen upp till mörby för att köpa lite. Fast jag ångrar mig först, jag har inte alls lust att vara social och risken att träffa någon jag känner är överhängande. Jag har som många vet en smärre bacillskräck, lite därför också, ibland har jag bara inte lust att åka buss även om jag gillar själva grejen att åka buss och tåg. Hungern tar över och jag tar bussen till centrum. Har kvalitets-tid med mig själv och min i-pod. Typ halva bussen är ledig är det kliver på en märklig kvinna, faktiskt inga fördomar men hon luktade äckligt och såg märklig ut. Halva bussen är ledig och vart sätter hon sig??? Bredvid mig såklart. Vart annars. I vanliga fall tycker jag att det är märkligt att alla sätter sig liksom på en varsin stol och har en ledig bredvid sig. Men just idag ville jag faktiskt sitta själv. Är det typiskt svenskt att inte vilja beblanda sig på bussen? Iaf förstörde det hela min resa men det räddades när jag träffade Madde Törnqvist på Coffe Cup:) Joo, det är helt unerbart att träffa folk man känner när man är ute och vandrar.