Fick ett mail där min lärare frågade varför jag inte lämnat in min uppgift om psykisk hälsa. FAN tänkte jag. Men grejen är inte det att jag har varken glömt eller struntat i eller inte haft tid med den uppgiften. Jag har helt enkelt förträngt den. Jag vill inte. Jag vill faktiskt inte. Jag får tvångstankar och magont.
Om du bara hade 3 månader kvar att leva, hur skulle du leva då?- Vad är viktigt för dig?
- Människor/relationer
- Finns det något eller någon som du lägger mycket tid på som du skulle välja bort helt?
- Vad är det väsentliga?
- Skolan?
- Resa?
Jag tycker inte om att reflektera över sånt här.
I svenskan håller vi på att träna på CV och meritförteckning och sånt. Fick en uppgift, skriv ditt CV som du tror/kan tänka dig att det ser ut om 10 år. VADÅ 10 ÅR? VADÅ 10 år? Jag har för tusan ingen aning om vad jag gör om 92 dagar. Om 92 dagar är jag fri/arbetslös/ensam/utlämnad/utsläppt och för tillfället jävligt lycklig. Och sen? Vad händer sen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar