Sällskap...

Häromnatten när Maria ringde mig 20 i fyra på morgonen hade jag fortfarande inte somnat för att jag låg och hostade så mycket. Jag hade verkligen förökt allt. Alla tabletter jag kunde hitta, honungsvatten, verkligen försöka sova, allt. Jag hade även kräkts två ggr för att jag hostade så mycket. Jaja varken hostan eller att Maria ringde mig var egentligen grejen. (Även om Maria var ganska rolig när hon ringde). Utan att efter ett tag kom jag till ett slags lugn och jag fick en känsla av att jag hade sällskap. Inte på ett obehagligt sätt utan bara nästan som att det var någon som vaggade mig till sängs. Det låter kanske otroligt men jag var så otroligt väl till mods när jag vaknade...