Kent

Torsdag: seg, trött och sprängande huvudvärk. Snart ska jag åka för att möta Sanne och Emmy på centralen, riktigt tråkigt att inte Anna kan komma. Men riktigt snällt att jag fick hennes Kent-biljett i födelsedagspresent. Det blir Kent för mig iaf alltså. Kul, kul! Jaha, over and out får man väl säga då.

Inget särskillt.

(Jag har lite problem med publiceringen, därför kommer inläggen lite knäppt).

Lovely.

Tjejmiddagen var heelt perfekt! Nu ligger min Sarah här i sängen och sällar mig, vi har städat i flera timmar. Underbara vänner, underbara talunderbar kväll!

Ingen rubrik.

Jag har inte varit hemma typ ngt alls, därav dåligt bloggande. Bätring på väg men nu måååste jag få sova. Jag har längtat efter min säng sen jag klev upp i morse..

One more thing.

Bara en sak till. Medan jag och Ylva hade vårat ca 6 veckor långa nyttighetslöfte var det enda godiset jag tänkte på torra sega råttor. Alltså inte gamla snuskiga utan sådanan speciella som har en torr hinna runt sig, från ngt speciellt märke. Varje gång jag är vid den lilla snuskiga kiosken vid Danderyds sjukhus bara vill jag köpa sådana. Vårat löfte har varit upplöst nu i över en vecka och jag hade fortf inte kommit iväg till Danderyds sjukhus. När jag gick in idag hade de flyttat dem, jag blev helt paff men till slut hittade jag dem och hetsåt hela påsen så jag mådde jätteilla. Nu kommer jag nog inte äta sådana på ett tag.

Som vanligt...

Saker och ting blir ju så mkt lättare när det är genuint roligt. Men nu drar tröttheten verkligen i mig. Jag skulle liksom sova innan tolv idag, men hur bra gick det? Haha, nu tänkte jag inte ens på det men om någon undrar så gick det iaf som vanligt.

Jag gjorde mitt bästa men det blev som vanligt.

Jag hoppas att alla la märke till mitt nya motto: "Jag gjorde mitt bästa men det gick som vanligt". Det känns så jag. Jag brukar faktiskt i princip alltid göra mitt bästa men det slutar inte alltid som jag tänkt mig. Så detta ska jag leva efter.

Imorgon igår är idag.

Satt och tänkte på när det var jag skulle göra en sak som jag sagt att jag skulle göra. Funderar en stund och kommer på att igår sa hon att jag skulle göra det imorgon, alltså idag.

Imorgon igår är idag, det tyckte jag var lite finurligt.

Streeeess.

Har haft så galet mkt att göra de senaste dagarna. Det är faktiskt helt sjukt. Det är därför jag är så dålig på att skriva. Åker till jobbet på måndagen. Har tjafsat hela morgonen med pappa om att jag aldrig är hemma och aldrig övningskör och, och och... Tänker då att jag ska hem efter jobbet, då inser jag att jag ska rida i stället för Ylva. Attan. Måste till stallet. Då kommer jag på att mamma sagt att jag måste plocka bort albumet för att vi ska få gäster (jag och Maria har belamrat hela vardagsrummet med våra album som vi gör, dvs papper, foton och urklipp överallt). Jag får panik av tanken att mamma bara ska röja bort allting då det varje gång tar ungefär en kvart att börja med albumet för att det är typ fem olika högar med kort och diverse andra prylar, jag måste göra det själv. Jag har heller inte med mig funkis-schemat som jag måste sätta upp och inga ridbyxor i stallet. Dvs stressa hem och fixa det och sedan till stallet. Red på min vackratse Othilia, markarbete för Eva. Jag som aldrig vill rida för Eva men det gick faktiskt ganska bra. Liten glimt av hopp att jag ska få ordning på det där ngn gång i tiden. Kanske iaf.

På tisdagen försover jag mig till engelskan och missar Linn och Staffan på centralen. VILKEN MISS! Här har man värsta chansen att se Staffan IRL och vad händer? Jo mitt nya absolut bästa ordspråk "jag gjorde mitt bästa, men det gick som vanligt". Alltså jag försökte hinna i tid och så. Men nej. När jag gnäller på Linn på t-banan över att hon inte väckte mig tidigare och utbrister "det fattar du väl att jag inte kan gå upp själv, jag är ju bara 20 år" så skrattar en kvinna högt och tittar menande på mig. Äntligen var vi alla förenade på engelskan. Alltså jag, Linn, Alfapet och fröken! Vi var så duktiga så belönade oss själva med McDonalds efteråt. Sen stressa till jobbet. Upptäcker att jag planerat helt fel och inser att jag måste hem innan jag kan åka in till stan för att sälla och studera Simon när han ska tatuera sig. Det var en medelålders, småfet gubbe med piercing i bröstvårtan och en massa andra tatueringar som höll på när vi kom. Jag blev äcklad. Efter det en snabb fika och sedan Karlshems-middag som iof bara bestod av mig, Karin och Rebecka. Iof mkt trevligt. Mycket, mycket trevligt! När jag kom hem hade vi gäster så jag var tvungen att vara trevlig och vara uppe lite till.

Dagen idag. Upp till stallet, red på Leo som var duktig. Älskar när Karin förklarat övningen två ggr och alla tanter ser ut som levande frågetecken. Karin suckar och utbrister "Elsa, har du förstått övningen?" tur var väl att jag hade det, annars hade det varit lite pinsamt. Jag missade bussen till jobbet för att jag skulle fika med alla tanter efteråt. Jobba, jobba efter stallet för att sedan åka och hälsa på Sandra i hennes nya lägenhet. Hon har ju varit sjuk och blivit opererad och grejer stackaren. Lägenheten var iaf jättefin och världens gulligaste kissemisse-ungar! Stressa hemåt för att ha välkommen-hem middag för Fredrik! Stressa hem för top-model kväll som tyvärr inte blev av. Och nu sitter jag här och funderar på om jag hinner ta sovmorgon imorrn eller om jag helt enkelt måste gå upp för att hinna allt. Att sova eller att inte sova det är frågan. Jag väljer alltid sova. Och annars lär jag välja det när klockan ringer imorrn. Får nog fixa nu i stället.

Mörker...

Skulle så gärna bara vilja krypa ner under ett varmt dun-täcke och inte kliva upp på hur länge som helst. Bara ligga där och vänta ut tiden och gå upp igen när tiden känns mogen... Men jag inser att den nog inte kommer bli det. Det här är något som jag måste reda ut. Jag måste göra det själv. Och helst nu. Om jag skiter i det kommer jag änså behöva ta tag i det sen. Det är ändå lockande att bara strunta i alltsammans. Men nej, jag ska inte låtsas som om ingenting. Jag ska iaf försöka att inte göra det.