30 januari 2008

Trist.

För tillfället känns saker och ting trist. Vädret är trist. Skolan är trist. Det är trist att vara invalid. Det är trist att Carro har åkt och att Simon och Viktor har ryckt in i lumpen. Trist var ordet. Trist.

Varje dag frågar jag mig själv varför jag inte bara packar väskorna och åker iväg, bara nånstans, vart som hellst och då säger jag till mig själv att jag har en massa saker som jag måste gör klart här hemma först. Okej, tänker jag då. Sen tar det 30 sek innan jag frågar mig själv samma sak igen och jag berättar en gång till. Jag har den här diskutionen med mig själv säkert 100 ggr varje dag. Och varje gång måste jag påmina mig själv om att ifall att jag hade åkte någonstans utan gymnasiebetyg så hade jag bara tänkt på det hela tiden och det hade hängt över mig som ett grått moln, jag säger också att jag redan har omring 15 läkartider inbokade under våren och att läkaren min sa att det inte var världens bästa idé at åka någonstans nu.

Bra saker med att vara hemma under våren:
  • Det är inte så många hemma så jag kan fokusera på studierna.
  • Svensk vår är underbart
  • Det är jätteroligt att ta hand om Lisa
  • Jag kan gosa med min katt varje dag.
  • Det ska bli roligt med fälttävlanssäsong tillsammans med Natasha och Carasco.
  • Jag kan fokusera på att bli frisk och inte stressa så mkt.
  • Othilia är frisk och jag kan pussa på henne jämt!
  • Jag missar inte Kent!

Inga kommentarer: