Ååååka pendeltåg.

Sov hemma inatt då jag skulle till kyrkan igår kväll, så jag tog pendeln imorse men jag har bara två lektioner så när jag slutat ska jag ta pendeln tillbaka. Men första ska jag vänta på Emelie, Slemelie. jag ska desutom bara vara hemma till lördag då Lovisa har fest i Sigtuna på lör och jag ska filma geo och plugga hela söndagen så då blir det pendeltåget till Sigtuna imorrn. Hmm, lite onödigt kan tyckas men skolan framförallt som vi brukar säga här på min skola.

Jag är en rätt förvirrad människa men jag försöker oftast dölja det. Men när Marre kommenterade våran Taizé-resa för några år sedan kände jag att det kom ikapp mig. "Jaa, det fanns ju liksom ingen inräkning då, de bara kollade så att Elsa var med så var allt lugnt". Det känns skönt att de gjorde det då jag på högstadiet, väldigt ovetandes om Stockholm blev traumatiskt kvarglömd flera ggr. Första gången var på Operan. Guiden inleder med att säga "Här får man inte gå någonstans själv för då hittar man inte ut". När vi är kalar, ska jag ska bara gå på toa, tror att min lärare hör när jag ropar men när jag kommer tillbaka är ALLA borta. Jag trodde typ att världen gått under eller något för det fanns inte en levande själ eller ett ljud någonstans. Jag hittar tillslut en dörr men då inte den går att öppna börjar jag gråta helt hysteriskt. En städare kommer gående och jag ber om hjälp men han säger sävligt med en väldig brytning att han inte har tid. Elsa som då gick i åttonde klass, gråter ännu högre. "MEN DU MÅÅSTE, DE HAR LIKSOM LÄÄÄÄÄÄMNAT MIG HÄR!!!" Då kommer en snäll dam springande till min undsättning men hon leder mig till en utgång dit vi inte kom ifrån så jag har ingen aning om var jag här. Blir hysterisk igen och damen följer mig till t-banan.

Det var avsnitt 1 i boken "Lilla Elsa's traumtaiska borttappningar".