Fest i mörby...

Det är ett uttryck som jag bara tycker är lite bra. Om ngt är lite roligt eller om man vill göra ngt lite roligt. Idag skulle vi till mörby centrum för att fixa prylar till årskrönika-fotot till miljögruppen i årsboken. Det som skulle fixas var partyhattar, serpentiner, ballonger och såna tutor. Plus brännbara cd-skivor och juice till mamma och Edith skulle klippa sig. Det var alltså fest i mörby.

På parkeringen mötte jag min gamla tandläkare, jag hade verkligen ingenting att säga till henne. Det var nästan lite obehagligt eller det är obehagligt med sådana människor. Hon har varit en vän till familjen länge och jag har gått hos henne i typ 12 år men efter att ha frågat hur hon mådde hade jag liksom ingenting at alls att säga till henne. Det gjorde jag inte heller.

I mörby försökte jag lära min kära syster att fika, hon hade aldrig gjort det förut. Cirka. Det tog typ fem minuter innan hon sa: Är du klar? Är du klar? Är du klar? Hon skulle se mig och Karro. Jag bara älskar när man sitter och fikar och personer runt omkring hinner både komma och gå i flera omgångar innan man har fikat klart. Hon har mycket kvar att lära den där Edith.

Det blev extra fest när jag stötte ihop med Amanda och Ludvig helt randoom, jag blev helt uppspelt:) Jag tycker om att stöta ihop med folk jag känner. Apropå det, senare när jag skulle gå över till Ebba för att filosofera lite om livet så kommer Englah, Linn och Isabelle gående utanför mitt hus ännu mera randoom:) Det var ju lite kul sådär.

När Edith var färdig hos frisören var jag självklart inte klar så hon fick vänta. Suck, typiskt mig. När jag kom ut var Edith extrem-missnöjd med sin klippning.
Då var det slut på festen.