Att sakna.

Shit alltså, vilken märklig känsla. Jag insåg precis att jag aldrig mer kommer att sitta i Björkas soffa och bara softa, jag kommer aldrig mer masa mig ner till frukosten försent eller smita från aula-samlingen. Jag kommer aldrig mer att möta Rune när jag är fösenad till någon lektion och jag kommer inte heller gå på VP eller kolla på film med Emelie på nätterna. Inga fler spontana knas-grejer eller äckliga luncher på delli eller choklad på RC. Inga fler diskutioner med min underbara, knäppa, avskyvärda, allra bästa klass. Jag vet inte vad jag ska ta mig till men jag får verkligen en klump i bröstet. Jag villl tillbaka.

Jag kände att jag saknade Aurora så jag tänkte skriva till henne på facebook, då hon är i schweiz så jag tror inte hon svarar när man ringer. Bara spontant kollar jag bland hennes foton lite och hittar en galet mysig bild på en massa folk i Björkas soffa. Jag fick nästan ångest. Har nästan ångest. Jag insåg just hur otroligt mycket jag tycker/tyckte om SSHL och Björka och att det aldrig, aldrig kommer att bli samma sak igen. Fy fan vad mkt knäppt och roligt vi gjort, fy fan det här blir svårt. Fy fan vad JAG SAKNAR ALLT!

Vi sjöng så många gånger
STUD-07 ÄR NI KLARA???
Jajjamensan fattas bara
Och så finns det dom som har flera tusen dagar kvar
Och så finns det dom som har 200/80/50/37/ dagar kvaaaar!
För vi ska ta studenten, för vi ska ta studenten, för vi ska ta studeeeenteeen!
FY FAN VAD VI ÄR BRA!!

Ungefär som att det var något att fira...?