Åkte till stallet rätt sent idag, smorde lite, skötte och satt sen i Othilias box. Finns i princip ingenting som är så rogivande som att smeka henns mjuka mule och höra hennes regelbundna tuggande. Samtidigt som det är upprivande för att det är så mycket känslor. Vart ska man ta vägen liksom? When you love someone more than words can say, how do you walk away? Lika jobbigt att gå därifrån varje gång...
Låg idag i sängen och bara mös med min fantastiska katt, samtididgt som jag lyssnade på regnet som smattrade mot rutan. Jag bara ryser av välbehag. Jag vill bara ta henne till mig och krama henne för alltid. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Världens finaste Klubban.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar