Besvikelse...

Får en avi från posten där det står att jag ka hämta ut datorn. Men man måste ha legitimation. Har jag det? Svaret är nej för det är utlånat och glömt i Val d'Isère. BRA ELSA!!! Jag hade ju dessutom ingen riktigt adress. Jag ringer runt lite. 118 118 till huvudväxeln på posten till kontoret på Sigtunas post ner till den jag skulle prata med. Dit ringde jag sen 3 ggr. Nej, den du vill prata med är inte inne, jaa du kan hämta ditt paket om du har målsman med legitimation, jaa det går bra att betala med kort. Ringer husfar och är hysterisk och säger att han måste hjälpa mig. Men han är inte tillbaka förrens vid tre. Vid halvfyra väcks återigen hoppet och vi åker för att hämta paketet. Fungerar det att betala paketet? Nej det gör det inte. För jag har en FUCKING kreditspärr på mitt kort. Jag som ska sluta svära och allt. Det var så nära. Jag hade liksom datorn i handen. JAG HADE DEN I HANDEN! Jag fick känna på paketet. Men nej. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till då jag inte kunde ta ut 5000 kr heller när jag skulle försöka ta ut pengar. Jag kommer typ behöva gå och ta ut lite pengar varje dag och jag kommer inte kunna hämta min dator förrens nästa vecka. Nästa vecka liksom. Nu ligger den på posten och bara ruttnar, när det var sååå nära.

Blä...

Kände mig lite illa till mods igår kväll så sov hos Emelie, som förövrigt peppade mig att plugga, jätteskönt. Hon ska nu börja föra loggbok över mig då hon inte litar på att jag pluggar ordentligt. Hon är söt som bryr sig.

Tots att jag kom upp i någorlunda tid (25 min innan vi börjar) så kom jag försent, det är sjukt typiskt. Precis när jag kommer springande mot instan så kommer våran rektor gående, sjukt typiskt. Nämen hej Elsa! Hej, Rune! (springer lite fortare).

Min nya dator har kommit! Men jag måste hämta ut den på jävla Postens företagscenter i Sigtuna som ligger på Nässelvägen 18. OM MAN INTE VET VAR NÄSSELVÄGEN 18 LIGGER DÅ??? OM DET INTE FINNS NÅGOT TELEFON-NUMMERPÅ TALONGEN OCH JAG INTE HITTAR DET PÅ ENIRO??? VAD GÖR MAN DÅ??? KAN NÅGON SVARA PÅ DET?

Jaha...

Nu var det tänt när jag kom in på mitt rum, då kändes det mycket bättre...

Grand Danois eller Beagle? Nääe, vi har kommit fram till att jag är en St Bernard, Tove är en terrier, en liten bitsk terrier och Jon en pudel.

Idag pratade de om något universitet i gradängsalen när rektorns mobil ringde. Han säger: Det var min son från Gränna som ringde. Alltså han jobbar där så ni behöver inte vara oroliga. Lite humor han ju trots allt.

Lite vår...

Iof powerwalkade jag till stan med Bea idag. Jag tycker om Bea. Det var mysigt och luften kändes ganska skön och vårig.

Äckligt...

Snälla, hosta inte när ni går förbi mig för på bussen, uteliggare - vandra inte förbi mig tio ggr om fram och tillbaka på snabbtåget och snälla taxi-chaufför jag kan ställa in min väska själv. FÖR JAG TYCKER ATT DET ÄR ÄCKLIGT!!!

Desutom är det äckligt, kvalmigt varmt överallt. Det spelar liksom ingen roll hur lite kläder jag har eller om jag fryser det känns ändå som all luft är liksom helt kompakt. Jag har haft feber i tre veckor nu.

Desutom varje gång jag kommer till mitt rum känns det som att allt är så mörkt, om inte alla lampor är tända känns allt så instängt och.

Ledsen för denna pessimistiska anda men jag kan verkligen inte hjälpa det. Tack hej.

I don't do mornings...

Mornar, det fungerar liksom inte. Varje kväll bestämmer jag mig för att imorgon ska jag kliva DIREKT när väckarklockan ringer. Gör jag det? Nej, det händer liksom inte. Jag fattar inte för när jag väl har klivit upp ur sängen och liksom är uppe är det ganska lugnt, men i just det där kritiska ögonblicket fungerar det liksom inte. Det tar iof ett tag innan jag är riktigt talbar. Så det är ingen idé att prata med mig eller försöka vara snäll och väcka mig, jag kommer garanterat att vara otrevlig. Jag lever efter mottot: Väckarklockan ringde och min morgon var förstörd. Och den värsta meningen jag vet är: God morgon! Vadå god morgon? Vadå god morgon? Det finns (med vissa undantag) inga goda mornar. Det har nog att göra med att jag aldrig känner mig utvilad. Det spelar ingen roll hur tidigt jag går och lägger om jag sover 7, 8, 9, 10 eller 11 timmar. Jag känner mig aldrig utvilad… Avskyr att vara sjuk och avskyr alla dessa mediciner. Det är deras fel…

Less

Less, less, less. Ibland blir jag bara less på det mesta. Jag har just sett en sjukt tung film som hette "Jakten på lycka". Inte vad jag behövde just nu. Jag kan inte själv sätta fingret på om filmen var bra eller dålig. Om den kändes dålig för att jag blev ledsen av den eller om den var bra för att den berörde. Jag mådde iaf riktigt dåligt under filmen och tänkte nästan gå ut och nu har jag fortfarande en klump i bröstet. Det är mycket jag inte orkar just nu. Tack hej.

Rastlöshet...

Jag blir sjukt trött på mig själv. Jag bestämmer mig för att för första gången på seriöst typ flera år ha en riktigt lugn helg. Fredagen var riktigt mysig. Karro, Maria och Hugo var här. Hugo var helt klart godkänd, trevlig prick det där;) Vi lagade supergod mat och hyrde film. Hugo och Maria sov här. På lördag dag pluggade jag lite, träffade Ebba en snabbis, var med Edith. Barbro och Morfar var här på fika, jag var duktig och hörde av mig till folk som jag borde höra av mig till oftare och som jag bryr mig om men aldrig riktigt har tid att höra av mig till. På kvällen kollade jag på melodifestivalen med Natasha, David och mamma. Idag har jag försökt plugga men det har gått sådär och ikväll ska jag gå på bio med Emelie och Kenny.

Jag är dock sjukt rastlös. Känner mig sjukt ostimulerad och det bara kryper i mig. Vad är det för fel på mig? Det är som att jag måste ha ngt att göra hela tiden eller liksom bara för att jag inte hade så mycket planerat känns det som att jag inte gjort något. Helgen har helt enkelt känts seg bara för att jag varit hemma så mycket. Förut var jag t.ex. i stallet från typ 7 på morgonen till 7 på kvällen. Ja, jag saknar det ibland, eller iaf vissa saker. Men det här kanske är bra för mig.

Fest i mörby...

Det är ett uttryck som jag bara tycker är lite bra. Om ngt är lite roligt eller om man vill göra ngt lite roligt. Idag skulle vi till mörby centrum för att fixa prylar till årskrönika-fotot till miljögruppen i årsboken. Det som skulle fixas var partyhattar, serpentiner, ballonger och såna tutor. Plus brännbara cd-skivor och juice till mamma och Edith skulle klippa sig. Det var alltså fest i mörby.

På parkeringen mötte jag min gamla tandläkare, jag hade verkligen ingenting att säga till henne. Det var nästan lite obehagligt eller det är obehagligt med sådana människor. Hon har varit en vän till familjen länge och jag har gått hos henne i typ 12 år men efter att ha frågat hur hon mådde hade jag liksom ingenting at alls att säga till henne. Det gjorde jag inte heller.

I mörby försökte jag lära min kära syster att fika, hon hade aldrig gjort det förut. Cirka. Det tog typ fem minuter innan hon sa: Är du klar? Är du klar? Är du klar? Hon skulle se mig och Karro. Jag bara älskar när man sitter och fikar och personer runt omkring hinner både komma och gå i flera omgångar innan man har fikat klart. Hon har mycket kvar att lära den där Edith.

Det blev extra fest när jag stötte ihop med Amanda och Ludvig helt randoom, jag blev helt uppspelt:) Jag tycker om att stöta ihop med folk jag känner. Apropå det, senare när jag skulle gå över till Ebba för att filosofera lite om livet så kommer Englah, Linn och Isabelle gående utanför mitt hus ännu mera randoom:) Det var ju lite kul sådär.

När Edith var färdig hos frisören var jag självklart inte klar så hon fick vänta. Suck, typiskt mig. När jag kom ut var Edith extrem-missnöjd med sin klippning.
Då var det slut på festen.

Jag är ledsen...

Eller nej det är jag förresten inte, jag är sjukt förbannad. Anledningen till att jag inte uppdaterat min blogg är iof framförallt för att jag varit bortrest en vecka men nu har min dator KRASCHAT!!! Jag blir så uppgiven, jag är typ den som är räddast om mina saker av alla och vems dator går sönder? Min såklart. Mitt när det är projektinlämning nästa vecka och sinnesjukt mycket annat att göra.
Magknip och panik.
Moderkortet är trasigt och det kostar 6000 att laga. DET SUGER!!! Iof går det att rädda hårddisken vilket är sjukt skönt. Musse på Megabyte systems is my man! Vilken kille alltså. Nu måste jag bara ha en ny dator, eller det känns lika bra eftersom det är så dyrt att laga.

Tur att jag har galet snälla förädrar som fösöker lugna ner mig. Pappa är världens bästa som sitter på andra sidan jorden och ringer HP och mailar och fixar. Mammas chef är underbar, han har engagerat sig sjukt mycket eftersom jag inte kan någonting om datorer. Nästa vecka kommer min nya dator och då lovar jag att jag ska bli duktig på att blogga igen.