Tenneriffa...

Nu drar jag till värmen. För tillfället vill jag helst stanna hemma men det här blir röj. Ha en bra vecka alla.

Somliga straffar Gud med detsamma...

Glömde berätta. På Coffe Cup sitter man ju liksom så att man kan se ut mot tunnelbanan, sitter och dricker mitt kaffe när någon ska planka in och hoppa över spärren men ramlar. Tyckte bara det var lite roligt. Men det var kanske bara jag.

Typiskt svenskt?

Torsdag e.m:

Skönt att vara hemma, fast det blir kort. Kommer hem, duschar slappar lite. Jätteskönt att bara vara med sig själv lite. Inser att vi inte har någon mat hemma. Vuxen som jag är tar jag saken i egna händer och bestämmer mig för att ta bussen upp till mörby för att köpa lite. Fast jag ångrar mig först, jag har inte alls lust att vara social och risken att träffa någon jag känner är överhängande. Jag har som många vet en smärre bacillskräck, lite därför också, ibland har jag bara inte lust att åka buss även om jag gillar själva grejen att åka buss och tåg. Hungern tar över och jag tar bussen till centrum. Har kvalitets-tid med mig själv och min i-pod. Typ halva bussen är ledig är det kliver på en märklig kvinna, faktiskt inga fördomar men hon luktade äckligt och såg märklig ut. Halva bussen är ledig och vart sätter hon sig??? Bredvid mig såklart. Vart annars. I vanliga fall tycker jag att det är märkligt att alla sätter sig liksom på en varsin stol och har en ledig bredvid sig. Men just idag ville jag faktiskt sitta själv. Är det typiskt svenskt att inte vilja beblanda sig på bussen? Iaf förstörde det hela min resa men det räddades när jag träffade Madde Törnqvist på Coffe Cup:) Joo, det är helt unerbart att träffa folk man känner när man är ute och vandrar.

Nerbrytningsprocess....

Fick ett mail där min lärare frågade varför jag inte lämnat in min uppgift om psykisk hälsa. FAN tänkte jag. Men grejen är inte det att jag har varken glömt eller struntat i eller inte haft tid med den uppgiften. Jag har helt enkelt förträngt den. Jag vill inte. Jag vill faktiskt inte. Jag får tvångstankar och magont.

Om du bara hade 3 månader kvar att leva, hur skulle du leva då?

• Vad är viktigt för dig?
• Människor/relationer
• Finns det något eller någon som du lägger mycket tid på som du skulle välja bort helt?
• Vad är det väsentliga?
• Skolan?
• Resa?

Jag tycker inte om att reflektera över sånt här.

I svenskan håller vi på att träna på CV och meritförteckning och sånt. Fick en uppgift, skriv ditt CV som du tror/kan tänka dig att det ser ut om 10 år. VADÅ 10 ÅR? VADÅ 10 år? Jag har för tusan ingen aning om vad jag gör om 92 dagar. Om 92 dagar är jag fri/arbetslös/ensam/utlämnad/utsläppt och för tillfället jävligt lycklig. Och sen? Vad händer sen?

Gott eller äckligt.

Ibland kan jag inte bestämma mig för om något är gott eller äckligt. Det liksom är äckligt men ändå gott på något märkligt sätt. Vi har ett konstigt blueberry-te här som egentligen är skitäckligt men jag kan inte låta bli att dricka det iaf. Det är något med det. Som Werthers original. Det är jättegott men när jag tänker på vad det är som är så gott kommer jag på att de egentligen är rätt äckliga men liksom goda på samma gång. Så kan det vara ibland. Får dras med blueberry-teet eftersom båda mitt egna goda mango-te och green tea chai citrus är slut. :'(

Att prata i telefon

Jag pratar med Karro i telefon nästan varje dag. Det är väldigt skönt faktiskt. Det känns tryggt på något sätt. Då skulle min pappa säga: Men har ni något att prata om då, när ni pratar varje dag? det är klart vi har. Måste ju kolla dagsformen och prata om allt som hänt. Det känns faktiskt tomt de kvällarna jag inte pratar med Karro innan jag somnar. Jag är glad att jag har Karro! Snart ska vi ut på turné och sen kommer boken! Två princessor på turné. Den blir grym.

Att höra sin favoritlåt på radion...

Det är något speciellt med att höra sin favorit-låt på radion. Även om jag lyssnar på den varje dag på datorn så blir jag helt glad när den kommer på radio. Speciellt eftersom jag aldrig lyssnar på radio så jag bara ströhör här och där. Lite samma sak som när man har blanda spår på I-poden. Även om jag lyssnar på Forever Young med Alphaville varje dag så känns det så bra när den kommer på blanda spår.

JÄTTESJUK!!!

Idag är jag sjuk och sinnesjukt förvirrad. Har typ aldrig känt mig så förvirrad. Då är det illa. Vaknade vid 5 och var helt borta, feber och illamående, skakig. Stängde av alla element tog en ipren och tänkte att jag måste sjukanmäla mig imorrn. Husfar kommer in vid halvåtta och säger typ: Haallå! Är du vaken? Jag trodde att husfar kom med posten och blev sur och utbrast att jag var sjukanmäld. Nej det är du inte säger husfar. JOOO! utbrister jag. Varpå husfar säger: Vad är det för fel? Jag är JÄTTESJUK!!! Säger jag då. Inte att jag har feber eller ont i magen eller så utan bara att jag är JÄTTESJUK.
Jag typ drömde eller tänkte att jag var sjukanmäld eftersom jag varit uppe och vandrat imorse så jag trodde att husfar bara kom med posten och blev lite sur för att han väckte mig. Han trodde nog att jag var psykiskt störd men han lät mig vara iaf. Jag var ju faktiskt JÄTTESJUK. HUSFAR BURT ÄR SKÖN!!!

Falsterbo

Jaa, det var rätt kul där. Och jag saknar det!

Body lotion - mandarin.

Ibland bara blir man sjukt sugen på något eller liksom förnimmer en doft av något. Satt på filosofin för några veckor sen och bara sådär fick jag ett sjukt sug efter pannkakor, man liksom nästan känner smaken. Då vandrade jag till mitt elevhem och gjorde pannkakor. Förra veckan fick jag ett sjukt ryck efter prinskorv när jag såg en bild då jag och Mahry åt det. Nu fick jag värsta saknaden efter min förra body lotion... Jag kände doften i luften och började sakna den. Den luktade mandarin och var sjukt bra. Jag älskar saker som luktar eller smakar mandarin. Inte citrus, inte apelsin eller citron. Det ska vara mandarin. Det var dock en present från USA så jag får nog släppa det... Well well. Plugg nu så inte Britt lackar imorrn.

Har just haft en brottningsmatch med Emelie och Tove, ni är sjuka i huvudet båda två. Om en vecka är vi på Tenneriffa! Kärlek.

I tried to be perfect...

I tried to be perfect
But nothing was worth it
I don’t believe it makes me real
I thought it’d be easy
But no one believes me
I meant all the things I said

If you believe it’s in my soul
I’d say all the words that I know
Just to see if it would show
That I’m trying to let you know
That I’m better off on my own

Pieces - Sum 41

HALLÅ!!!

ENGLAH, AMANDA, MARLENE, LINN VIKTOR & NICLAS!!! Glöm för i helskotta inte bort Facebook! www.facebook.com och Viktor och Niclas får inte glömma compis! www.skuss.se klicka på compis! Det är inte så svårt. Tänkte skriva glöm inte bort min blogg, men det är ju bara att hoppas på att ni hittar hit!:) Sov gott alla mina vänner!

Känn ingen oro...

Igår var det Stiftungdomsmässa med sama tema som helgen, känn ingen oro. Otroligt fint. Fika på te & tro som också var mys och sen myskväll hos mig som var hur mysig som helst:) Laga mat och köpa glass mitt i natten. Oemotståndligt! Kom i säng typ 4 och jag vet inte om jag tänker för mycket eller om jag bara inte har något liv men när jag precis lagt mig i sängen så kommer jag på det som jag höll på att berätta för Ludvig tidigare men som jag glömde bort och då sa jag: Haha, jag kommer säkert komma på det inatt och få tvångstankar om att ringa dig och berätta. Men det fick räcka med ett sms.

För de som inte vet vad en krambjörn är och känner sig träffade kommer en bild här:

Idag har jag gjort album med Maria. Limmet tog dock slut och jag fick lite kramp i limmararmen men men. Albumet blir kanske klart tills jag är 25 eller så.

Orka stressa...

Jag skulle ha tagit bussen som går 11.05 men jag försov mig ock vaknade 10.45. Bestämde mig för att ta bussen som går 12.05 istället trodde då att jag hade massa tid och blev fett seg så jag missade bussen och nu sitter jag här och funderar om jag orkar ta bussen som går 13.05. Jag orkar helt enkelt inte stressa.

Ikväll är det Stiftungdomsmässa i Gustav Vasa kyrka, jag ska vara med och göra drama. Lite nervöst men ska bli jätteroligt! Helkväll med STUH-gänget! Prioriterat helt klart.

Att vara med sig själv.

Jag har funderat på det där med att vara med sig själv. Det är stor skillnad på att vara med sig själv, att vara själv och att vara ensam. På morgonen då är jag själv, helt själv. Jag gör allt på automatik, tänker inte, vill helst inte att någon ska prata med mig eller att något ska snett. Jag bara gör. Jag är själv.

Innan jag började på Sigtuna var jag en sådan person som alltid, alltid ville ha folk runt omkring mig, ville ha folk överallt och var allmänt sällskaps-sjuk. Kanske beror det på att det nu är i princip omöjligt att vara med sig själv som jag insett att jag är en person som verkligen behöver det ibland. Självklart är det sjukt tomt när jag åker hem på helgen och ingen är där. Men jag är helt enkelt en person som har ett oerhört stort behov av att ibland bara umgås med mig själv, bara tänka, bara finnas och bara vara med Elsa... Om ni förstår. Just nu bara sitter jag på mitt rum, tänker, har duschat länge och fixat lite extra. Jag har plockat på mitt rum och bara funderar och är. Jag är med mig själv.

Ibland spelar det ingen roll hur mycket folk jag har runtomkring mig eller hur mycket jag skulle vilja vara med mig själv. Ibland vill jag bara vara någonstans, det är något som saknas. Som när jag är på Sigtuna och saknar Othilia och Klubban så mycket så det känns som att jag kommer gå sönder eller när jag och Edith gått om varandra sju helger i rad eller när jag saknar Maria och alla vänner hemma lite aldeles extra mycket även fast allt går i 190 km/h här. Då är jag ensam.

Panta burkar...

Nu ska åka med husmor och Tove till Maxi stormarknad och panta burkar. Wiehooo!:)

Det är något med min vänstra hand.

Jag har ett sår på foten och har därför ett plåster, det skulle vara jobbigt om plåstret ramlade av när jag sov för jag har bacillskräck. Därför sover jag med strumpor. Min hud och framförallt mina händer tål inte kyla så bra, så hudläkaren gav nig en kräm och sa att jag skulle köpa bomullshandskar på apoteket. Så jag tar mycket kräm på händerna innan jag går och sover och har handskarna över. Och självklart sover jag också i pyamas vilket resulterar i att jag är ganska påbyltad när jag går och lägger mig.
Men det märkliga är att varje morgon när jag vaknar har jag tagit av mig min vänstra handske, inte båda inte höger utan alltid den vänstra. Inte riktigt varje dag heller men ofta. Det är märkligt alltså.

You made my day!

De säger att det är de små sakerna som gör en lycklig. För några dagar sedan blev jag så sjukt glad. Jag är försenad till bussen och springer nerför våran stentrappa (om någon var intresserad av att den är av sten) mot bussen, ser att bussen står där, springer fortare och ser bussen åka. I huvudet ser jag hur hela min dag förstörs, hör samtalen i huvudet som jag måste ringa för att ursäkta mig för att jag är sen IGEN, känner hur besviken jag blir över att jag inte kommer hinna åka förbi stallet. Jag blir så uppgiven på mig själv. Men vad händer då? Tadaa. Bussen stannar precis nedanför trappan och släpper på mig mellan de två stationerna. Han stannade för min skull! han kände kanske på sig att just idag gick det faktiskt inte för Elsa Kerstin Blomqvist att missa bussen. Självklart berättade jag hur otroligt glad jag blev, var glad hela dagen och blir fortfarande glad när jag tänker på det.

Dagens i-lands konstatering...

Dagens i-lands konstatering är helt klart att jag igår inte använde något läppbalsam på hela dagen. Inget alls. Faktiskt. Det är sant.

Alltid roligt med gamla fula bilder...

Jajjemensa, sånt här har jag hållt på med också.



Varför ser alla så chockade ut?



Cooling!

Suck

Körde en av mina klassiska "fem-minutare" igår. När jag är sjukt trött så orkar jag inte göra mig iordning eller plugga klart då ska jag vila i "bara fem minuter" det blir aldrig så. vaknade vid fyra och insåg att jag MÅSTE plugga lite till så jag fick helt enkelt gå upp halv sju och fixa. Tröttsamt. Bättre än igår iaf när jag vaknar av att husmor kommer in och jag har sovit hela natten med kläder ovanpå täcket utan att ha tagit medicin eller tvättat ansiktet. Well well, plikten kallar nu.

Coolt!

Hur coolt är inte detta?:)

Om ingen ser att du är mobbad gör det inget... Eller?

Jaha, jaha. Goofy var en stjärna idag! Så fin. Alldeles glad.

Prov på kristendom idag, lite ironiskt, men det gick inte så bra. Så typiskt att i princip strunta i att plugga för jag tror att jag kan typ allt som skulle kunna komma på ett religion A prov men vissa skumma saker kom det på provet. Jaja..

Iadg var världens bästa Johan och föreläste på min skola. Världen är verkligen sjukt liten. Jag menar att han kommer till min skola av alla skolor helt randoom. Kände mig lite utpekad dock, haha. Men föreläsningen var bra och musikvideon får jag fortfarande rysningar av.

Date med Bea så här på alla hjärtans dag. Egentligen tycker jag inte alls om alla hjärtans dag. Eller det är väl en söt dag som jag säkert skulle fira om jag hade pojkvän men det känns verkligen konversiellt. Man ska väl visa sin kärlek alla dagar? Jag har iof blivit ännu mer motstånadare för att våran skola är så otroligt knäpp. De tog bort rosorna för att det var mobbing att vissa fick rosor och andra inte. Bra tyckte jag, jag menar om det är viktigt är det ju bara att gå ner till blomsterhandeln. Då kommer ledningen med det fina förslaget att alla ska få en ros var av dem, jaa det var ju också gulligt. Sen visar det sig att det ska vara lappar på rosorna istället eller ja, en vikt A4 på varje ros och så kan man betala 5 kr för att få skriva en hälsning på den. HALLÅ, DET ÄR PRECIS SAMMA SAK!!! Nej, tydligen inte för det är iaf ingen som ser. Så typiskt SHHL, om ingen ser att du är mobbad så gör det inget eller? Kul när de delar ut rosorna och alla sitter och kollar på varandras och ditt kort är helt tomt. Nä, fy och usch. Jag blev väldigt neggig till allt detta. Nej, då blev jag så mycket gladare för att jag fick ett brev idag! Ett riktigt brev med kort och en teckning till! Tack Karro, du gjorde min dag! och så fick jag söta lappar på dörren, utan att någon tjänade pengar på det eller att någon blev ledsen. Nu har jag fått avreagera mig. Tack och hej.

Skratt

TOVE ÄR KNÄPP!!! Jag är sjuk och väntar på att Kenny och Emelie ska komma tillbaka med med min prinskorv. Sjukt sugen. Kenny skulle spara kvittot för han tyckte det var så kul, lovar att det inte ens kommer vara sååå gott när jag väl får min prinskorv.

I'm going to die...

Jag trodde att det var min väckarklocka som ringde, men när jag såg att klockan bara var 03.13 insåg jag att det var brandlarmet. Tänkte först strunta i det och sova vidare men insåg att det lät för högt och att de förmodligen skulle leta efter mig. Gick upp, gick på toa, klädde på mig massa kläder och var allmänt seg när jag insåg att det inte var någon övning och att det var lite konstigt att larmet går klockan 03.13, inte någon som bakar nu precis. Då blev jag helt stressad, såg typ inget eftersom jag ade somnat med linserna och var helt trött. Jag trodde att de brann och att jag skulle dö. Fick stå därute en halvtimme eftersom vi var tvungna att vänta på brandkåren.

Nu har vi fått reda på att det var en äcklig tallåsare som rökte på rummet, IDIOT!!! Så nu sitter jag och Aurora här, som förövrigt bittert trodde att hela Björka skulle brinna ner. Vi sitter här och är bittra och trötta och myser! Aurora är bra!

STUH

Har du gjort läxan? -Föräldrarna.
Hur går det med kärleken? -Farfar
Hur gick provet? -Kompisen
Har du planer på din karriär? -Samhället
Känn ingen oro! -Jesus

Vandringen när man går upp mot gården. Varje kommentar berörde.

Helgen var så himla bra. Har haft så sjukt, sjukt roligt. Många intressanta diskutioner:) En av de roligaste var nog nästan om SSHL med Sigtuna folkhögskola folket och de härliga Nacka-människorna! Haha vi är inte så knäppa som det låter, eller lite kanske. Iaf MÅSTE ni komma över på te. (Eller om ni vill komma på vårat Arcu-disco på lördag. Det är tema vinter och Leffe kommer vara där med alkohol-mätaren! Jag kommer iof inte vara där och inte ni heller för vi ska gå på STUM!) Det var andra mer givande diskutioner och roligt drama, Taizé-bröderna, heeelt underbara människor, dans, nattsamtal och superfina andakter. Kändes inte alls bra att åka därifrån. TACK FÖR ALLT! Jag behövde det.

Christus camp...

Nu åker jag på christus camp (stiftungdomshelg) ska bli hur kul som helst. Ha en bra helg!

Vissa dagar känns bara mer än andra dagar...

Idag är en sådan dag.

Idag är det 7 år, 3 månader, 3 veckor och 1 dag sen jag träffade Zorro sist.
Det är lika mycket som
87 månader
380 veckor
2670 dagar
64080 timmar
38448000 minuter
2306880000 sekunder

Det är 5 år och 7 månader sedan Belar försvann.
Det är
67 månader
288 veckor
2040 dagar
48960 timmar
2937600 minuter
176256000 sekunder

2306880000 respektive 176256000 sekunder som jag klarat av att stå upp utan Er. Jag saknar Er med varje nerv i min kropp.

Jag älskar Er i evig tid!

Mäktigt...

Jag vet inte hur man räknar ut en hästkraft, men iaf så är det högsta en människa uppnått 0.3 hästkrafter, inte ens en halv alltså. Det var desutom en elitcyklist som behövde läkarvård efter att ha utfört testet. Människor är ändå rätt starka.
En medelstor häst har i genomsnitt 17 hästkrafter. (borde inte en häst ha just en hästkraft?). Fatta vilket mäktigt vi har att göra med. Jag får svindel. Så starka djur, så vackra djur, så unika djur, jag blir imponerad av varje individ.

Hoppade fina, fina Goofy igår. Han är verkligen fin. Får riktiga adrenalinkickar. Hoppade högt, kändes högt för mig iaf det var kanske 1.10. Det går ju inte att beskriva känslan när det stora djuret verkligen tar i och välver sig över hindret under en. Det är en mäktig känsla. Och Goofy gör så allt känns så bra.

Goldmeister
"Goofy"
1990
Goldlöwe - Labrador

Ska till Djursholm idag. Konstigt att vara där när inte Othilia är där. Saknar dig så mkt. Jag kommer snart och hälsar på dig min lilla ögonsten.

Ted Gärdestad

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Så poetiskt och otroligt fint.
Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns...

Mitt liv räknat i flourtabletter...

Jag får tvångstankar. Öppnade igår kväll min nya burk med flourtabletter, kommer ihåg när jag köpte min förra. Tänk vad mycket som hänt sen dess. Eller kanske inte egentligen men en massa småsteg har passerats. Den burken med flourtabletter hade varit i Falsterbo, London och på kryssning i medelhavet. Mitt minne hänger upp sig på saker ibland och jag kommer väldigt väl ihåg just en gång i åttan när vi hade hemkunskap, kommer inte ihåg vad vi lagade men att jag städade efteråt och jag minns det så väl, refererar till det ibland, då gick jag i åttan liksom. När jag var mindre tänkte jag ofta, shit tänk när man är typ 20 år. Tänk, tänk. Då trodde jag att jag skulle vara vuxen. Kommer ihåg när vi var små och Maries syrra gick på gymnasiet, hon var ju typ vuxen liksom. I alla fall, snart är jag 20 år och jag är inte ett dugg vuxen. Kommer alltid att vara 11½ mentalt och det känns verkligen som att jag aldrig kommer att bli stor. Å andra sidan vill jag inte det heller.

Natasha var hemma hos mig för några dagar sen och hon hittade min guldborste som jag fick 1999. Hon sa typ ooj vad längesen, det är liksom 7 år sen Elsa. Tänk vad mycket som hänt sen dess.
Det var inte vad jag behövde höra. Men det är verkligen sjukt mycket som hänt. Då gick jag fortfarande på mellanstadiet. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli sjuk. Jag förstod inte att jag någonsin skulle kunna gå vidare utan min älskade, älskade Zorro. Jag visste inte att Othilia skulle komma och bli en enormt stor del av mitt liv. Gordon, finaste Gordon har både hunnit komma och gå sedan dess. Jag hade inte en tanke på att Belar, Sheeba och Kålan inte skulle stanna för evigt. Jag visste inte vem Johan Östberg var och jag hade inga tankar på tro och Gud. Nu är jag konfirmerad och kristen. Jag har gått tre år på Friberga, två år på Danderyd och nästan två år på Sigtuna. Men då på julrevyn för sju år sedan visste jag inte ens vad Sigtuna var, jag hade ingen aning. Jaa, det är verkligen en hel del som hänt sedan söndagen den 12 december 1999. Min älskade kisse Klubban har varit med hela vägen.

Undrar hur mycket som hänt när mina nuvarande flourtabletter tagit slut? Jaa, i alla fall så har jag tagit studenten och det är ju en ganska big deal.

Förvirrad morgon.

Klockan stod på 7, förr hade jag en metod att ställa klockan riktigt sent, så att det inte finns tid för snooze och på så sätt vara tvungen att gå upp och sen hinna i tid till skolan. Finns dock ett problem som är att mitt alter ego Knut säger att det ALLTID finns tid för snooze och det blir fel iaf.

Well, well. Uniformsdagen till ära skulle jag äta frukost och vara i tid så jag ställer klockan på 7, självklart försover jag mig och rusar ner till frukost då jag inte ville ha ett fjärde utduk (igår råkade jag försova mig, plus inte bädda sängen, plus missada middagen, hur kunde jag liksom?) Går ner för trappan, möter Emelie som säger: -Du vet att är onsdag idag? Möter en batt som säger? Ska du inte ha någon uniform? Tove kommer ner och utbrister: -Är det ingen uniform idag? Känns bra men joooo, det är uniform idag jag är bara lite förvirrad. Husmor kommer och säger att det mötet jag ska ha idag med mentor och mamma är inställt för hon är sjuk (inte mamma alltså för då hade jag inte behövt ringa henne) så jag ska ringa hem, ser inget då mina ögon fortf är grusiga, jag ej har några linser och sådär ofokuserat på morgonkvisten när man bara varit vaken 3 min kommer min skelögdhet frem, så jag slår fel nummer, husmor säger pedagogiskt: -Ska jag hjäkpa dig? Men det går inte för jag måste se numret när jag slår. "Elsa, skärp dig nu och slå på automatik" det gick men Tove utbrister igen: -Shit, dina ögon går verkligen i kors. Jaa, jag vet det.

Fortsätter upp, har mina rutiner men gör fel och istäället för att ta muggen och svälja min medicin så tar jag tandborsten, går ut och ser att min temugg är full och kopplar inte varför temuggen full men jag ändå borstar tänderna. Tar en stund innan jag inser att jag gjort fel ordning.

Men nu är ordningen återställd och allt är under kontroll. Känns bara rätt menigslöst att jag har håltimme mellan 9-12.40. Har alltså gått upp och klätt på mig uniform för att gå till aulan och lyssna på kärleksdikter och skolsången för att sedan ha håltimme 3h, 40 min. Men nu det blir plugg. Wiiiie!

Fiskbullar och glass.

Var på Ica för att köpa lite kris-varor. Typ så att man har en backup när det blir köttgrotta med extra fin sås till middag, då måste man ju ha något att äta. Ni kanske tror att vi inte får någon annan mat men efter snart två år är vi alla rätt trötta på mackor, toast, mikropannkakor, mackor, omelett, ägg, mackor, toast, mikropannkakor, flingor, ägg, mackor, yoghurt, toast, ägg och mackor.Vissa köpte snabbmakaroner, andra tortiljabröd och kakor, vi alla köpte frusna bär men för mig finns det en speciell vara som jag bara måste ha! Självklart pratar jag om fiskbullar! Det knäppa är att jag egentligen inte tål fisk men ändå inte får några som helst symtom av varken fiskbullar eller fiskpinnar, är inte det märkligt? Sjukt gott iaf och dagen är räddad.Då måste jag bara berätta om min tabbe i söndags. Jag orkade inte gå två ggr så jag tar med mig både en skål med fiskbullar och en med vaniljglass och strössel, äter upp alla fiskbullar och hugger in på glassen som typ har smällt, så jag rör ihop den (som milkshake Ylva!) och den får en härlig grådaskig färg. Sitter vid datorn och filurar och tänker inte på vilken skål jag tar och båda har cirka samma färg. Stoppar in skeden i munnen och vad är det? Bara massa dillsås. Missuppfattat mig inte, jag tycker verkligen om fiskbullar meeeen när man tror man ska få glass och det kommer fiskbullsdillsås så är det inte så gott. Tog typ en kvart att få bort den äckliga smaken ur munnen. Dagens i-landsproblem helt klart.

Knark är en nödvändightesvara...

Och att vara glad är ett tecken på dumhet. Det har våran samhällskunskapslärare sagt. Vi har även fått höra om när han jobbat med tandborstar men tappade all på vägen, gjorde skiftnycklar, arbetade med juice, tågluffade i Europa, fick underkänt i tyska, när hans kollega råkade radera hela sin doktorsavhandling m.m, m.m. Kan tyckas att det är oväsentliga saker att prata om men dock intressant och mycket kopplat till geografi och samhällskunskap.

Och då skriver hon till dig?

Sms från Ylva: När kommer du hem nästa gång? Fick en plötslig lust att äta glass och kolla bögfilm :)

Kommentaren/frågan: Och då skriver hon till dig?
Klart hon gör! Det är ju helt underbart att äta glass och kolla bögfilm!

Känner ni er fitta?

Redovisning på morgonen, pratade om sekter och försökte få en diskution. Eftersom jag inte var så påläst om just några speciella sekter, pratade om definition, att folk far illa, vad man kan göra åt att barn hjärntvättas osv och sånt intressant (faktikst sjukt intressant) var jag rädd att någon skulle ställa en fråga jag inte kunde svara på. En fråga: varför skulle man fara illa om man var med i Jehovas vittnen t.ex? En simpel grej är ju att om man är med i jehovas vittnen får man inte ta emot blod, men jag blir så upprörd så jag får ett smärre hysteriskt utbrott eftersom jag inte förstår hur de tänker i just den frågan. Jag menar ett barn är med i en olycka, måste få ta emot blod annars dör hon/han. Hon/han var alltså inte utvald, är den personen inte värd att leva för att den inte var en av 144000 som är utvald? Behöver den personen dö redan som 12-åring då? Kan man inte lika gärna ge denne en blodtransfusion så den får leva hela livet, den bryter mot tron men skulle dött iaf. Eller är det inte värt att leva om man inte är en av 144000 utvalda? Jag vet att jag har hängt upp mig på en småsak och att protestanter inte är perfekta, att Pingskyrkan kan kännas "sektig" (tycker jag med) men min hjärna slår knut för jag vill fatta hur de tänker. MEN DET GÖR JAG INTE!!!

Ironiskt nog pratade vi om det värsta som kunde hända när man höll ett tal, på den muntliga och skriftliga komunikationen, jag höll fast vid att det är sjukt jobbigt att få omöjliga frågor. Ulrika tyckte hicka skulle vara jobbigt, någon svettlöakr. Linus och Emils värsta mardröm var att få stånd. Jaa, vi skrattade högt.

Hmm, muntligt läxförhör på Filosofin, men jag var så koncentrerad på Olles kalender:
"Idag fick jag sitta bredvid elsa på filosofin, wiiiie"
"Elsa fyller 20 år och kan köpa ut åt mig, wiiie!"
"107 dagar kvar till studneten, wiiie!"
Så jag misslyckades totalt såklart, så kan det gå.

Hmm, många tankar har jag haft idag, är det meningen att man ska redovisa alla? jag kommer bli psykiskt sjuk av att blogga, om jag nu klarar av det. Mentorstiden var iaf galen som vanligt, fattar inte att jag lyckades redovisa efter all hysteri.
-Nu ska vi träna lite så vi känner oss fit for fight, KÄNNER NI ER FITTAAAA??? Hipp Hipp är bäst. Plus elsa på dåligt humör, blondinskämt och "Hellre klappa ett föl, än att dricka öl". Efter det redovisade jag min andra religion som handlade om Shiva och när jag pratade om symboler och att det finns en som symboliserar Shivas erigerade (heter det så) penis, så brast det även för mig. Suck.

Sen var det yoga, apotek och powerwalk. En sån här dag när det känns som att man har gjort en massa men när jag tänker efter så har jag inte åstadkommit mkt alls.

Långt inlägg detta, ska försöka hålla mig lite kortare i fortsättningen, men jag hade ju en sådan händelserik dag! Not.. På återseende.

Testing, testing...

Nu har jag slltså skaffat en blogg. Jag och Ylva kämpar tappert! Hmm, hoppas detta funkar.